Bara...tomt.
Vem tar emot om jag faller nu?
Vem håller jag i när det blåser?
Vem värmer mig om natten?
Vem lyssnar när jag pratar?
Vems andetag ska göra mig lugn?
Vem ser det inte andra ser?
Vad gör jag nu?
Hur fortsätter man när två förstört det finaste man kan ha?
Hur lagar man hålen i själen utan att ha något att fylla med?
Hur kunde vi fortsätta lägga ett pussel som vi såg saknade bitar, bitar som vi förstörde när vi kommit halvvägs, och som behövdes för att vårat pussel skulle bli komplett?
Jag ska spara allt det fina i mitt hjärta och minnas tiden då vi började lägga pusslet, tiden då alla bitar fanns och vi trodde att vi tillsammans skulle lägga det färdigt.
