Fars dag
Idag har vi firat första fars dag här hemma. Min sambo fick en mugg med sig och lillan på samt en dosa snus och lite godis. Inget märkvärdigt så men ändå lite speciellt med alla dessa "första-gången-grejer" ju.
Med resten går det bra, knarkandet menar jag. Inget återfall ännu och självklart önskar jag ju att det håller i sig. Ändå finns ju dendär känslan av osäkerhet hela tiden för jag vet ju att detta inte är en sådan grej som bara löser sig i en handvändning och bara vetskapen om att ett bakslag kan komma när som helst gör mig skräckslagen.
Fick en kommentar om att det är tragiskt att jag tror på hans lögner och en gång pundare=alltid pundare.
Som svar på tal på det säger jag bara att älskar man någon som jag älskar honom måste man ge det en chans tills man verkligen inser att det är kört. Och nej jag tror inte på hans lögner, jag ser när han ljuger, jag känner det på mig osv. Och att jag ger OSS en sista chans är inte för att jag är så jävla korkad och tror på några tomma löften, det är för att han är min största kärlek och far till mitt barn och jag tycker att alla är värda en sista chans, inte minst är ett barn alltid värd 2 föräldrar som finns där.
Sedan är jag inte så trångsynt att jag anser att en pundare alltid kommer att punda. Jag anser att en pundare antingen blir en nykter sådan eller dör. Det är bara en fråga om hur lång tid det tar innan de kommer dit. Antagligen. Och jag hoppas såklart att han är där nu.
Med resten går det bra, knarkandet menar jag. Inget återfall ännu och självklart önskar jag ju att det håller i sig. Ändå finns ju dendär känslan av osäkerhet hela tiden för jag vet ju att detta inte är en sådan grej som bara löser sig i en handvändning och bara vetskapen om att ett bakslag kan komma när som helst gör mig skräckslagen.
Fick en kommentar om att det är tragiskt att jag tror på hans lögner och en gång pundare=alltid pundare.
Som svar på tal på det säger jag bara att älskar man någon som jag älskar honom måste man ge det en chans tills man verkligen inser att det är kört. Och nej jag tror inte på hans lögner, jag ser när han ljuger, jag känner det på mig osv. Och att jag ger OSS en sista chans är inte för att jag är så jävla korkad och tror på några tomma löften, det är för att han är min största kärlek och far till mitt barn och jag tycker att alla är värda en sista chans, inte minst är ett barn alltid värd 2 föräldrar som finns där.
Sedan är jag inte så trångsynt att jag anser att en pundare alltid kommer att punda. Jag anser att en pundare antingen blir en nykter sådan eller dör. Det är bara en fråga om hur lång tid det tar innan de kommer dit. Antagligen. Och jag hoppas såklart att han är där nu.
Jag tar iallafall vara på varje minut jag har med min familj nu och jag har faktiskt känt mig riktigt lycklig många stunder sista tiden. Trots att det är november månad och jag i vanliga fall hade varit tokdeppig vid det här laget.
Bild på ena sidan av muggen sambon fick idag
Kommentarer
Trackback
