Du fattas här..
Jag önskar sååå att jag snart ska vakna, att det bara var en mardröm och att jag kan väcka dig som mumlar att det inte är någon fara och lägger armen runt mig så jag kan somna igen..som det brukar.
Men det är ingen dröm. Du är inte här och det finns ingenstans jag kan hitta dig heller..för den jag letar efter finns inte i din kropp just nu, det är någon annan. Så känns det. Många tänker nog att det "bara är ett återfall". Och ja, det är bara så. Men för mig är det så mycket mer.. Ett svek, eller föresten, flera svek. En känsla av ensamhet som är svår att beskriva..och framförallt, min tillit som smulas i bitar mer och mer för varje gång. Och de flesta vet att ett förhållande till stor del bygger på det. Han är så viktig för mig, i mitt liv. Jag har aldrig träffat någon som fått mig känna som jag gör med honom. Riktig lycka, riktig kärlek. Jag saknar honom..vill att allt ska vara som vanligt..om han så bara satt här hemma vid datorn och spelade lol..bara han var sig själv. Måste även tillägga att han är en helt fantastisk, underbar pappa när han är nykter. I inlägget "Då var vi här igen.." såg jag såhär i efterhand att man kan missuppfatta det jag skrev om vårdnad och att ta hand om barnet och jag menar förstås att han inte är kapabel till det när han är väck. Som nykter är han som sagt en otroligt bra pappa.
Anyway, jag är beredd att kämpa så mycket för oss..hoppas han är beredd att göra detsamma nu..nu om någonsin. För det här var en gång för mycket. Omständigheterna gjorde att detta var värre än alla andra gånger. För han satte något så dyrt och fint på spel nu. Vet fortfarande inte hur vi ska lösa detta, gå vidare...om det ens är jag som ska tänka på det? Jag vet inte. Det är nog ingen som vet..vi får se helt enkelt..orkar inte tänka.
Är så glad över vår vackra, härliga dotter..Hon lyfter verkligen tillvaron nu, håller mig flytande. Hon har varit ovanligt lugn idag..ligger och tittar men skriker inte eller låter alls nästan. Inte många leenden heller idag. Dom blir väl små speglar av en själv antar jag.
Var du än är kommer det alltid vara du<3
Men det är ingen dröm. Du är inte här och det finns ingenstans jag kan hitta dig heller..för den jag letar efter finns inte i din kropp just nu, det är någon annan. Så känns det. Många tänker nog att det "bara är ett återfall". Och ja, det är bara så. Men för mig är det så mycket mer.. Ett svek, eller föresten, flera svek. En känsla av ensamhet som är svår att beskriva..och framförallt, min tillit som smulas i bitar mer och mer för varje gång. Och de flesta vet att ett förhållande till stor del bygger på det. Han är så viktig för mig, i mitt liv. Jag har aldrig träffat någon som fått mig känna som jag gör med honom. Riktig lycka, riktig kärlek. Jag saknar honom..vill att allt ska vara som vanligt..om han så bara satt här hemma vid datorn och spelade lol..bara han var sig själv. Måste även tillägga att han är en helt fantastisk, underbar pappa när han är nykter. I inlägget "Då var vi här igen.." såg jag såhär i efterhand att man kan missuppfatta det jag skrev om vårdnad och att ta hand om barnet och jag menar förstås att han inte är kapabel till det när han är väck. Som nykter är han som sagt en otroligt bra pappa.
Anyway, jag är beredd att kämpa så mycket för oss..hoppas han är beredd att göra detsamma nu..nu om någonsin. För det här var en gång för mycket. Omständigheterna gjorde att detta var värre än alla andra gånger. För han satte något så dyrt och fint på spel nu. Vet fortfarande inte hur vi ska lösa detta, gå vidare...om det ens är jag som ska tänka på det? Jag vet inte. Det är nog ingen som vet..vi får se helt enkelt..orkar inte tänka.
Är så glad över vår vackra, härliga dotter..Hon lyfter verkligen tillvaron nu, håller mig flytande. Hon har varit ovanligt lugn idag..ligger och tittar men skriker inte eller låter alls nästan. Inte många leenden heller idag. Dom blir väl små speglar av en själv antar jag.
Var du än är kommer det alltid vara du<3
Kommentarer
Trackback
