Beach 2013 och annat uppdaterande.
Till att börja med.. Sambon har nu varit på behandlingshemmet i 3 veckor. Vi var där och hälsade på igår för 3e gången och det kändes bra. Är skönt att träffa honom och se att han ser lite piggare och fräschare ut, gått upp i vikt och sådär. När han åkte dit var han så sliten att han liknade en fågelunge.. Hemskt.
Dottern är sitt vanliga, glada jag och fastän hennes far varit väldigt frånvarande senaste månaderna känner hon igen hans röst och ansikte.
Jag har varit på samtal för anhörig hos en kvinna på öppenvården. Har fått väldigt många verktyg att jobba med som ska göra det lättare att tackla alla jobbiga och negativa tankar.
Senast pratade vi om det här med förväntningar. Hur jag tänker om framtiden, hur jag tror att det kommer bli, och det många undrar, tror jag att han kommer att vara ren efter behandlingen?
Det tänker jag faktiskt inte svara på. För min lilla hemläxa är nämligen att försöka, så långt det bara går, att leva här och nu. Ta en dag i taget.
För vad kan jag göra med idag om jag i tankarna är 1 år framåt i tiden och oroar mig? Förbereder mig på det värsta och är allmänt nojig över vad som KANSKE händer? Ingenting.
Jag ska ha kontroll på basicgrejer i vårt liv. Sådant som ekonomi och boende. Det ska stå skrivet på mig och jag ska ha hand om vår ekonomi eftersom att han är dålig på att hålla i pengarna än så länge. That's it. Mer behöver jag inte fundera på egentligen. Vi är trygga så länge vi har tak över huvudet och mat på bordet. Utöver det ska vi bara försöka forma dagen, göra det bästa av varje.
Tar han ett återfall en dag igen så är det bara för mig att acceptera det då, acceptera att han har valt alltså. Och att valet då inte föll på oss är hans förlust och inget jag kan förändra. Det är HANS val och inte MINA. Så jag måste sluta att försöka dra honom i rätt riktning hela tiden. Han är vuxen och det är han själv som ska ta ansvar över sitt liv. Han vet var jag står i det här så det är inget jag behöver tjata om heller.
Tar han ett återfall en dag igen så är det bara för mig att acceptera det då, acceptera att han har valt alltså. Och att valet då inte föll på oss är hans förlust och inget jag kan förändra. Det är HANS val och inte MINA. Så jag måste sluta att försöka dra honom i rätt riktning hela tiden. Han är vuxen och det är han själv som ska ta ansvar över sitt liv. Han vet var jag står i det här så det är inget jag behöver tjata om heller.
Det är så otroligt skönt och lättande att ha kommit hit. Där jag är idag. Jag har kommit till insikt med så mycket, fått så många erfarenheter och är faktiskt riktigt lycklig. Jag mår bra. Inte varje dag, inte alltid.. men oftast. Det är sant att det som inte dödar gör en starkare.
Ang. rubriken...jag ska börja träna igen. Thaiboxning, yoga och afrodans är det tänkt..återkommer när jag fått tummen ur och kommit igång. Ni ska få en smaskig före och efterbild i bikini så ni kan se resultatet ;) Haha. Beach 2013, here I come! Nä, vill i första hand bara tighta till allt löst och forma häcken lite. Några rundor i solariet och sådär. Feel-good-grejer. Självförtroende ska få komma tillbaka igen..
På återseende.
På återseende.
Kommentarer
Trackback
